Det är vår och vi går längs
Nissan
ån som delar vår stad
Husen reser sig mot himlen
här
som det inte finns nåt som
stoppar
varken husen eller människorna
som bor därinne
Och kvinnorna som inte alls bor
här
går med huvuden sänkta
medan de kånkar på sina
städredskap längs trottoaren
på väg hem nån helt
annanstans
Och här vid betongkajen står
gubbarna
och fiskar efter det som
nappar
kanske är det
arbetsförmedlingen
längre upp längs gatan
kanske är det sista strået
självrespekt
Här går gamletullsborna med
sina hundar
och här går barnen med sina
föräldrar
männen med kassarna som
klirrar
och motionärerna med sina
stavar
Här vid vattnet låg
fabrikerna förr
här gick människorna med
stolthet
med böjda ryggar
men med knutna nävar
Här såg de framåt
och byggde framtiden
välfärden och jämlikheten
det som raseras nu
här i vårsolen
På andra sidan vattnet ligger
skolan som ungarna gick i
Den som skulle bli en
kulturskola för alla
men som istället blev
privatskola för vissa
Här i staden som inte bara av
vattnet delas mitt itu
Det är vår och vi går längs
Nissan
ån som delar vår stad
Vi har råd att bo här
för vi har stått i bostadskö
vi har studerat
och fått en lön att leva på
men snart får också vi flytta
för hyrorna höjs
och klientelet ska bytas
Staden utmed vattnet städas
upp nu
såhär inför turistsäsongen
och medan uteserveringarnas
skelett får kött på benen
ler vi ikapp med vårsolen
Snart fylls glasen
och snart böjs ryggarna
när sommarjobben bjuds ut
till lägstbjudande
Det är vårsol i staden vid
vattnet
med hopp om framtid
om bussar som avgår i tid
Det är vår med höga hus
och lika höga murar
Det är en stad
men det är flera
