fredag 21 november 2008

Jag vet att du är med oss morfar

Idag sänks han ner under ytan
kanske skall han stanna där
kanske kommer han att fortsätta vandra med oss
inte här
utan någon helt annanstans

Kanske är han lycklig där han är nu
kanske ler han lite snett
kanske är vi tillsammans med honom
inte här
utan någon helt annanstans

Kanske är den iskalla luften i våra strupar
en påminnelse till oss
om att han inte är med oss längre
Kanske är de iskalla gatorna vi halkar fram på
en påminnelse till oss
om hur vi måste hålla huvudet högt, sträcka våra ryggar
och se upp mot den vinterblå himlen

Inatt skall jag drömma om honom
drömma om den sista kyssen mot hans panna
Hur det kändes som som jag bröts ner bit för bit
hur min hand fanns i hans den sista sekunden,
i det sista andetaget
hur han finns hos mig
inte här utan någon helt annanstans

Höst blir till vinter
Det blir snart ett nytt år
det första utan honom
men jag vet att han är med oss
inte här
utan någon helt annanstans

Jag vet att du är med oss morfar
för mig finns inget annat

måndag 17 november 2008

Kattegatt, jag är hemma nu

Nu är det bara du och jag
bara jag och Kattegatt
Nu är det bara jag i november
bara jag och mina löparskor
Nu blåser motvinden mig i ansiktet
men det gör mig knappast ingenting

Jag ser solen långsamt sjunka över Kattegatt
känner hur regnet kommer
hur det slår mig i ansiktet
Ser hur staden söker sig mot himlen
hur den rinner ut här i bukten
Den är precis som jag
vet inte riktigt vart den ska

Jag springer längre än jag egentligen orkar
tiden den rusar iväg
Har funnit nya strandängar
långt från Näsbokrok
Kanske är jag hemma nu
men det gör mig knappast något alls

Nåt säger mig
att jag borde springa hem
men jag är hemma nu
Fötterna i sanden
blicken ut över havet
En spricka i himlen
där solen tittar fram

Så det är så här det är
Jag är hemma nu
Kattegatt jag är hemma nu

måndag 3 november 2008

Det är höst nu, fan vad det är höst nu

Det är höst nu
fan vad det är höst nu
Det höst här inne
det är höst om nätterna
och jag har höst här inombords

Här hjälper inga händer
inga vakna nätter
eller cykelturer genom staden
tidiga mornar
när jag vet jag borde ha åkt hem igår

Här hjälper det inte att låtsas
att allt är bra
bara jag går lite längre promenader
äter lite mindre
dricker lite mer
Det är höst här inne i alla fall

Här hjälper inga magmediciner
smärtan finns kvar här ändå
Den borrar sig in här längst in
vill inte lämna mig ifred
Jag har fortfarande höst inombords

Så jag går genom parken
För på andra sidan finns det enda som är konstant

Och jag ser dem när jag kommer
Jag håller dem i handen när de behöver mig
jag torkar tårar
jag läser sagor
Säger det kommer att bli bra
allt kommer att bli bra
Hoppas det är sant
i alla fall för dem

För det är fortfarande höst här inombords
fan vad det är höst här