(Till min käraste mor)
Det är exakt samma rumExakt samma kalla lysrörsljus
Samma rostfria skålar på bänken
invid dörren
Det är samma sammanbitna
vita rockar
Det där sterila som slår emot dig
(som en dålig andedräkt)
Du ryggar tillbaka
Det är exakt samma
bara en annan årstid nu
Ingen ser det på dig
Ingen ser hur du biter ihop
hur du kniper ihop ögonen
Hur blodet strömmar fort
genom sina gångar
Hur händerna knyts
och knogarna vitnar
Ingen kan se vad du genomgår nu
Ingen vet hur du tappar fattningen
och faller
Du står där med båda fötterna på jorden
Krampaktigt
Ingen ser det på dig
Ingen vet att det är samma rum
bara en annan årstid nu
Inte ens hon
Inte hon som åter behöver dig
Du får inte visa henne
Hon får inte se det
Så du biter dig i tungan
tills du blöder
De rusar runt er
De vita rockarna
virvlar runt er
och de ber er sitta ner
Du har tappat all fattning
men du står kvar
Det är hon som är gammal
Det är hon som inte har någon ork
Det är hon som är modern
men det är du som är
i exakt samma rum
Hon sitter böjd
Du ryggar tillbaka
(dröjer kvar)
borta vid dörren
Hon är inte majestätisk längre
Hon är inte huvudet längre
än andra kvinnor mer
men hon tittar fortfarande ner
på er andra
där nedanför
Du vet inte hur mycket du orkar
Den här tiden dras ut allt mer
(som ett tunt gummiband)
Du är inte rustad för detta
Du trycker dig krampaktigt upp mot väggen
De vita rockarna rusar förbi dig
De ser inte
de hör inte
hur du viskar för dig själv
att det är exakt samma rum
De ser inte hur du famlar
Hur du håller dig fast
Hur du naglar fast dig själv
för att ingen ska se
att du i själva verket
bara är en liten vattenpöl
som sakta rinner mot avloppsbrunnen
De undersöker henne
Du tänker på din far
Hit kom han
den allra sista dagen
Det är exakt samma rum
Ingen ser hur du till sist
rinner ner i avloppsbrunnen
och helt försvinner
1 kommentar:
Det är som om det handlar om mamma... min.../D
Skicka en kommentar