Så går en dag och den kommer ständigt åter

Han skriker
han vet inte vart han ska ta vägen så han skriker
Han springer
han vet inte vart han ska ta vägen så han springer
Han ser någon komma så han gömmer sig
han vet inte vart han ska ta vägen så han gömmer sig

Han springer genom korridorer, över skolgården,
bort mot klassrumsfönstret
Han står utanför fönstret, trycker näsan mot rutan
Klasskamraterna där inne suckar
De gör vad som helst för att slippa så de suckar
De drar ned persiennerna
tittar åt ett annat håll och böjer sig över sina böcker

Han skriker lite högre
Han bankar på rutan
Klasskamraterna stänger av sina öron
läser i sina böcker och försöker förstå vad det står där
De anstränger sig så hårt
att orden bara virvlar förbi deras ögon
Men de håller honom borta
De håller honom utanför

Han står här
Han vet inte vart han ska ta vägen så han står här
Han trycker näsan mot fönstret och hoppas att någon ska bry sig
Men ingen verkar bry sig
Ingen orkar bry sig
inte fler gånger
inte idag

Fröken har sagt att det är nog nu
Hon har suckat, hon har höjt rösten lite för mycket,
hon har klappat honom
Hon har tittat honom i ögonen och frågat honom hur det är
Sagt att hon finns där, han vet att hon finns där
men nu orkar hon inte mer
inte fler gånger
inte idag

Fröken orkar inte mer
Klasskamraterna orkar inte mer

Han orkar inte heller mer så han springer
Han orkar inte mer så han skriker
Han orkar inte mer så han gömmer sig

Han gör vad som helst
men han går inte hem
Bara han slipper gå hem