Jag tampas med utsikten över Vendelsöbukten

Har inte publicerat ngt på ett halvår, tänkte att det nog är dags. Texten är dock från i vintras!

Jag tampas med utsikten över Vendelsöbukten
Jag tampas med utsikten över Vendelsöbukten
slåss med den vinterblå himlen
med de förbipasserande tågen
nere vid kustlinjen

Det är så förbannat vackert här
när solen sakta försvinner
bakom öarna
ljusen tänds i fönstren
hemma hos öborna
och isen fortsätter fortsätter
bort mot horisonten

Det är vinter nu
detta är en istid i dubbel bemärkelse
Detta är min istid

Försöker krampaktigt
acceptera skönheten
utanför fönstret
Inte slå den ifrån mig
för att det är enklare så

För att det är enklare
att gräma sig
att sitta bitter med
en kopp snabbkaffe
mellan kalla fingrar
och känna otillräckligheten
komma till sig

För att det är enklare
att ge upp
inför det egna motståndet
än att kapitulera
inför utsikten över havet

Detta är en bergstopp
som jag sitter på
Jag har ett val
för att jag är människa

Jag väger
tröttheten
mot skönheten
på guldvåg
Känner orken
långsamt komma tillbaka
genom kroppen
Låter magvärken släppa
och känslan av tillräcklighet
nå ut i fingertopparna

Tar mig sakta upp för berget
Känner lugnet
till slut infinna sig

Träden hänger tunga av snö
längs landsvägen
Istappar gnistrar till
mellan grenarna

Detta finns att vila i

Ger till slut upp inför utsikten över Vendelsöbukten

I vår gamla röda Lada Samara

Vi åkte längs de där landsvägarna
så många gånger
på väg till skidtävlingarna
i vår gamla röda Lada Samara
Den enda på vägarna
jag någonsin sett
Vi passerade Horred, Kinna stadshotell
Björketorp
dit prästen i vår församling flyttat
för pappa sa
att de var ännu galnare där
så det passade visst honom

Vi for genom granskogarna
i Viskadalen
såg knappast en bil
så tidigt på morgonen
Ingen annan var på väg
till skidtävlingarna
en lördag morgon
när vi passerade Sjuhärads snögräns

Jag drömde om
Torgny Mogren och Christer Majbäck
där i baksätet
i vår gamla röda Lada Samara
Jag fick aldrig se dem
i verkligheten
Men jag fick träffa Tomas Wassberg
i en mögelskadad idrottshall i Ullared
och såg Vladimir Smirnoff
skata förbi i Ulricehamns skidspår
på en SM-tävling
en av de sista vintrarna
med snö
i Sveriges södra delar

Vi brukade svänga av
med vår gamla röda Lada Samara
någonstans
i obygderna
för dagens tävling
med samma förhoppning
om att denna gång skulle det gå
och skidorna skulle vara perfekt vallade
Och det pratades om glid och fäste
med samma frenesi
som det pratades om höstens hummerfiske
där hemma

Men skidpjäxorna skavde om fötterna
där ute i skidspåren
och benen värkte
när jag saxade uppför backarna
Nedförsbackarna var alltför branta
kurvorna för skarpa
och det spelade ingen roll
hur mycket jag än
stakade på upploppet
för platsen
var någonstans långt ner i resultatlistan

Fast det spelade ingen roll
på väg hem genom granskogarna
där jag satt i baksätet
i vår gamla röda Lada Samara
och åt pappas ostmackor

Det var som en dröm
de där helgerna
på väg till och från skidtävlingarna
och helgens förlust
Borta från skolan
och det verkliga livet
i vår gamla röda Lada Samara
genom Viskadalen

Jag har sällan varit lyckligare

Uppdaterad Så går en dag och kommer ständigt åter

Efter lite textbearbetning och en uppläsning har Så går det en dag och den kommer ständigt åter förändrats så mycket att jag bestämt mig för att publicera den på nytt i sin nya form. Den känns helt enkelt bättre nu och är mer mer anpassad att läsas högt. Håll till godo (eller inte)!
/Tania

Så går en dag och den kommer ständigt åter
Han skriker
han vet inte vart han ska ta vägen så han skriker
Han springer
han vet inte vart han ska ta vägen så han springer
Han ser någon komma så han gömmer sig
han vet inte vart han ska ta vägen så han gömmer sig

Han springer genom korridorer, förbi rektorsexpeditionen,
via matsalen,
och ut över skolgården
Slutar först
borta vid klassrumsfönstret

Han står här utanför fönstret,
tittar in på dem där inne
De som ser ut att trivas
nu när han äntligen har gått
Han trycker näsan mot rutan
han vill att de ska märka honom så han trycker näsan mot rutan

Klasskamraterna där inne ser honom, suckar
vi gör vad som helst för att slippa så vi suckar
Vi drar ned persiennerna
Vi tittar åt ett annat håll och böjer oss ner över våra böcker
Vi försvinner in i en värld
där han inte är välkommen
Inte mer
inte idag

Han skriker lite högre
Han bankar på rutan
han vet inte vad han ska göra så han bankar

Klasskamraterna därinne stänger av sina öron
Vi läser i våra böcker och vi försöker förstå vad det står där
Vi anstränger oss så hårt
att orden bara virvlar förbi våra ögon
Men vi håller honom borta
Vi håller honom utanför

Han står här
Han vet inte vart han ska ta vägen så han står här
Han trycker näsan mot fönstret och hoppas att någon ska bry sig
Men ingen verkar bry sig
Ingen orkar bry sig
inte fler gånger
inte idag

Fröken har sagt att det är nog nu
Hon har suckat, hon har höjt rösten lite för mycket,
hon har klappat honom
Hon har tittat honom så långt in i ögonen som hon bara kan
försökt hitta honom där längst in
och frågat honom hur det är
Sagt att hon finns där
Han vet att hon finns där
men nu orkar hon inte mer
inte fler gånger
inte idag

Fröken orkar inte mer
Klasskamraterna orkar inte mer
Han orkar inte heller mer

Han orkar inte mer så han springer
Han orkar inte mer så han skriker
Han orkar inte mer så han gömmer sig

Han gör vad som helst
men han går inte hem
Bara han slipper gå hem

Så går en dag och den kommer ständigt åter

Han skriker
han vet inte vart han ska ta vägen så han skriker
Han springer
han vet inte vart han ska ta vägen så han springer
Han ser någon komma så han gömmer sig
han vet inte vart han ska ta vägen så han gömmer sig

Han springer genom korridorer, över skolgården,
bort mot klassrumsfönstret
Han står utanför fönstret, trycker näsan mot rutan
Klasskamraterna där inne suckar
De gör vad som helst för att slippa så de suckar
De drar ned persiennerna
tittar åt ett annat håll och böjer sig över sina böcker

Han skriker lite högre
Han bankar på rutan
Klasskamraterna stänger av sina öron
läser i sina böcker och försöker förstå vad det står där
De anstränger sig så hårt
att orden bara virvlar förbi deras ögon
Men de håller honom borta
De håller honom utanför

Han står här
Han vet inte vart han ska ta vägen så han står här
Han trycker näsan mot fönstret och hoppas att någon ska bry sig
Men ingen verkar bry sig
Ingen orkar bry sig
inte fler gånger
inte idag

Fröken har sagt att det är nog nu
Hon har suckat, hon har höjt rösten lite för mycket,
hon har klappat honom
Hon har tittat honom i ögonen och frågat honom hur det är
Sagt att hon finns där, han vet att hon finns där
men nu orkar hon inte mer
inte fler gånger
inte idag

Fröken orkar inte mer
Klasskamraterna orkar inte mer

Han orkar inte heller mer så han springer
Han orkar inte mer så han skriker
Han orkar inte mer så han gömmer sig

Han gör vad som helst
men han går inte hem
Bara han slipper gå hem

Läsningar på gång!

Det var ett tag sedan jag uppdaterade min blogg men här kommer ett par läsningar framöver!

Teckningsmuseet i Laholm torsdagen den 29:e oktober kl. 18.30 - Poesi med Tania Bengtsson
Temat på dikterna är ofta barndomen i det nordhalländska landskapet, relationer mellan människor och självupplevda händelser, ofta med en ironisk och politisk udd. Tania är regerande halländsk mästare i poetry slam.

Öppen scen på Halmstad stadsbibliotek tisdagen den 3:e november kl 18 30.
Familjesuccéerna fortsätter... Jag och min käre far (Viking Bengtsson) presenterar öppen scen i bibliotekscaféet. Alla som vill får sjunga, spela och läsa dikter. Anmälan sker på plats.

Där utanför

jag sitter och drömmer här i fönstret
och sommaren beter sig där utanför
men det biter inte på mig
hur den än larmar och gör sig till
jag önskar det hellre regnade småspik

du ligger i sängen
här bredvid
med ögonen slutna
andas tungt
fast du är vaken

den här sommaren är som ett hån mot dig
som den gör sig till

jag önskar det hellre regnade småspik
där utanför

Poesishow på Rotundan tisdag 4/8!

På tisdag 4/8 blir det halländsk poesi på café Rotundan i Halmstad. Tiden är kl 18 00 och bland annat Susanna Hillbom, Jocke Gullander och jag själv medverkar. Min lilla bok Det blåser fortfarande motvind (men det gör mig inte lika mycket nu) finns givetvis att införskaffa, till det facila priset av 50 kronor.

Kom gärna och ta dig en billig liten fika på det mysiga utecaféet Rotundan. Ideel verksamhet när den är som godast (att äta och dricka).