Hur det är att sakna nån
som ständigt finns vid ens sida
varje natt ligger tätt intill i dubbelsängen
och som varje kväll sitter bredvid i soffan
och tittar in i samma Tv-skärm
Hur får man andra att förstå
att det vackraste man vet
har såriga kanter
Hur förklarar man för andra
hur det är att ständigt gå på spikmatta
hur svårt det är att tänka på annat
och hur man ideligen sopar brödsmulorna
långt in under plastmattan
så man kanske slipper finna dom sen
Hur berättar man för andra
om rädslan att gå innanför den egna ytterdörren
om skräcken efter en hel dag borta
De långsamma stegen längs Kungsgatan
och om hur dagens frånvaro är det enda
som håller ihop det
Hur ska man göra
för att få dom utanför att förstå
att hjärtat i halsgropen
blir en vanesak
att hyperventilationen
bara är den ena sidan av myntet
Om lugnet som finns på
andra sidan
Det där lugnet som bara finns där
de där dagarna
när vardagen långsamt går framåt
och veckans storhandling
faktiskt blir något gemensamt
De där dagarna när allting fungerar
och resan med tåget
middagen med vännerna
inte blir något man får berätta om efteråt
Den där känslan av det obönhörliga lugnet
känslan av att vara ett par bland alla andra
som bara infinner sig precis innan
stormen bryter ut
och allting börjar om från början
Hur förklarar man för dom utanför
om skakiga händer
halvrökta fimpar
en kreativitet som rinner mellan fingrarna
och att en Svenssontillvaro
trots allt
faktiskt kan vara högsta vinsten
Hur förklarar man den där känslan
av att stiga av bussen
och se honom stå där
med den röda halsduken knuten om halsen
Inget annat spelar någon roll då
Inget annat spelar någon roll då
Jag har ingen skyldighet att förklara
varför jag tänker stanna
fast varje dag
kan vara den sista
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar