Under förra året var jag, ett antal andra poeter och konstnärer med i ett projekt, där vi skrev och skapade bilder till varandras texter och bilder. Min dikt, Min barndoms marker, blev till Venus, av Gunn Björn. Här publicerar jag bild och text tillsammans.
Min barndoms marker
Här ska jag begravas
Här bland kråkbär
gravhögar
och längs markens slingrande enbuskar
Här på min barndoms marker
Med mina fotsteg fastetsade i marken
och spåren av mina cykelhjul fortfarande synliga
för mina ögon
Här går mina slingrande stigar
över klippor
hala snubblande stenar
och aldrig slutande ljunghedar
Här leder vägen fram
genom snåren
På långt håll
syns boskapen
De kommer aldrig nära
Detta är platsen för alltings början
och alltings slut
Här gick jag så
Flickan som alltid var rädd
rädd för ormar
för det djupa vattnet i Ramsvålas jättegrytor
allra mest för andra människor
Här gick hon, skiten
med smuts under naglarna, tovigt hår
Ställde cykeln mot stängslet
hoppades slippa möte
gick som i andakt
Hon stannade
tittade ut över Kattegatt
fortsatte att hitta på sina historier
vilade sitt huvud mot hällarna
Här gick hon
och allt som oftast vill hon tillbaka
Här ska hon begravas
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar