söndag 1 maj 2011

Bestämt och helt utan tvekan

Idag är det första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, och denna text framförde jag som ett mellanting mellan tal och estradpoesi på Vänsterpartiet Halmstads första majfirande i Picassoparken. Glad första maj till er alla!

Bestämt och helt utan tvekan

Vi hade stora drömmar då

Det var 90-tal

och vi satt på golvet

i det stora huset på Norra vägen 27

Pratade om revolutionen

så där som bara tonåringar kan göra

Bestämt

och helt utan tvekan


Vi pratade om en värld

där behoven styr

och inte profiten

Sa till varandra

att en dag kommer det klasslösa samhället faktiskt att finnas

Ett samhälle där friheten finns i verkligheten

och inte bara på pappret

eller i någons plånbok


Tillslut kommer äntligen den dagen

och kanske kommer vi

till och med att leva då


Vi var ute på nätterna

La flygblad om antirasism

i varenda halländsk brevlåda

Åkte runt

i någons första bil

och lyssnade på politisk hiphop

mellan Kvibille och Slöinge


Det fanns inga gränser

Det fanns bara kampen

Inga politiska uppdrag

bara ren ilska

och glöden i ögonen


Det fanns en tro på att vi kan allt

bara vi gör det tillsammans

bara vi håller samman

Och vi lyckades ofta med sånt

som inte ens vi trodde var möjligt

Just för att vi höll samman


Det var en härlig tid

en tid av gemenskap

Och drömmar

fyllda med revolutionär anda

och en viss gnutta

nyttig dumdristighet


En tid då sossarna var den stora fienden

Klassförrädaren

som sålt ut sin själ till borgerligheten

Att de riktiga borgarna tillslut skulle enas i klasskampen

fanns inte ens på vår karta


Inte trodde vi då att hela sjukvården skulle blöda resurser

att skolorna skulle konkurrera ut sig själva

och att det faktiskt skulle finnas människor vid makten

som tycker att sjuka ska skärpa till sig

och skaffa sig ett jobb


Kanske hade vi en naiv övertro

Det må vara hänt

Men vi trodde på människan

på att kämpa tillsammans

Att vi bygger ett samhälle på gemensamma krafter

och inte på att slå ut varandra


Vi anordnade feministiskt självförsvar

och demonstrationer

Vi debatterade sönder våra motståndare

och ingenting kändes omöjligt

när vi gjorde det tillsammans


Nu är det redan ett annat sekel

och vi sitter vid köksbordet på Kungsgatan 7

Bakar bullar

och dricker kaffe

Pratar om utförsäljningarna

av våra gemensamma tillgångar

Besparingarna som aldrig verkar ta slut

och vem som Reinfeldt har tänkt ska städa hos pigan


Vi pratar om jobbskatteavdrag

och förmögenhetsskatten

Om hur de som redan har

har fått ännu mera

Och de som inget har

har fått ännu mindre


Vi pratar om hur skolan görs om

så att arbetarklassen stannar vid sin läst

Hur äldre och funktionshindrade görs till handelvaror

på en marknad

och hur barngrupperna blir allt större

på det som förr kallades dagis


Vi bakar bullar

och dricker ännu mer kaffe

Diskuterar hur vi ska möta människors ilska

över orättvisorna

Om hur viktigt det är att visa

att det finns en annan vision om samhället

än att konsumera sig till lycka


Vi drömmer om en annan värld

där behoven styr

och inte profiten

Säger till varandra

att en dag kommer det klasslösa samhället faktiskt att finnas

Ett samhälle där friheten finns i verkligheten

och inte bara på pappret

eller i någons plånbok


Tillslut måste ändå den dagen komma

och kanske kommer våra barn

till och med att leva då


Vi säger till varandra att visst kan samhället förändras

bara vi gör det tillsammans


Vi säger det bestämt

och helt utan tvekan

För revolutionära idéer

dom har ingen ålder

1 kommentar:

Freddy Jensen sa...

Fantastiskt bra text, och rysligt nostalgisk. Den väckte tankarna om ungdomen, då inget var omöjligt och allt var....... kul. Tack för den goa stund det tog att läsa.