Idag är det första maj, arbetarrörelsens högtidsdag, och denna text framförde jag som ett mellanting mellan tal och estradpoesi på Vänsterpartiet Halmstads första majfirande i Picassoparken. Glad första maj till er alla!
Bestämt och helt utan tvekan
Vi hade stora drömmar då
Det var 90-tal
och vi satt på golvet
i det stora huset på Norra vägen 27
Pratade om revolutionen
så där som bara tonåringar kan göra
Bestämt
och helt utan tvekan
Vi pratade om en värld
där behoven styr
och inte profiten
Sa till varandra
att en dag kommer det klasslösa samhället faktiskt att finnas
Ett samhälle där friheten finns i verkligheten
och inte bara på pappret
eller i någons plånbok
Tillslut kommer äntligen den dagen
och kanske kommer vi
till och med att leva då
Vi var ute på nätterna
La flygblad om antirasism
i varenda halländsk brevlåda
Åkte runt
i någons första bil
och lyssnade på politisk hiphop
mellan Kvibille och Slöinge
Det fanns inga gränser
Det fanns bara kampen
Inga politiska uppdrag
bara ren ilska
och glöden i ögonen
Det fanns en tro på att vi kan allt
bara vi gör det tillsammans
bara vi håller samman
Och vi lyckades ofta med sånt
som inte ens vi trodde var möjligt
Just för att vi höll samman
Det var en härlig tid
en tid av gemenskap
Och drömmar
fyllda med revolutionär anda
och en viss gnutta
nyttig dumdristighet
En tid då sossarna var den stora fienden
Klassförrädaren
som sålt ut sin själ till borgerligheten
Att de riktiga borgarna tillslut skulle enas i klasskampen
fanns inte ens på vår karta
Inte trodde vi då att hela sjukvården skulle blöda resurser
att skolorna skulle konkurrera ut sig själva
och att det faktiskt skulle finnas människor vid makten
som tycker att sjuka ska skärpa till sig
och skaffa sig ett jobb
Kanske hade vi en naiv övertro
Det må vara hänt
Men vi trodde på människan
på att kämpa tillsammans
Att vi bygger ett samhälle på gemensamma krafter
och inte på att slå ut varandra
Vi anordnade feministiskt självförsvar
och demonstrationer
Vi debatterade sönder våra motståndare
och ingenting kändes omöjligt
när vi gjorde det tillsammans
Nu är det redan ett annat sekel
och vi sitter vid köksbordet på Kungsgatan 7
Bakar bullar
och dricker kaffe
Pratar om utförsäljningarna
av våra gemensamma tillgångar
Besparingarna som aldrig verkar ta slut
och vem som Reinfeldt har tänkt ska städa hos pigan
Vi pratar om jobbskatteavdrag
och förmögenhetsskatten
Om hur de som redan har
har fått ännu mera
Och de som inget har
har fått ännu mindre
Vi pratar om hur skolan görs om
så att arbetarklassen stannar vid sin läst
Hur äldre och funktionshindrade görs till handelvaror
på en marknad
och hur barngrupperna blir allt större
på det som förr kallades dagis
Vi bakar bullar
och dricker ännu mer kaffe
Diskuterar hur vi ska möta människors ilska
över orättvisorna
Om hur viktigt det är att visa
att det finns en annan vision om samhället
än att konsumera sig till lycka
Vi drömmer om en annan värld
där behoven styr
och inte profiten
Säger till varandra
att en dag kommer det klasslösa samhället faktiskt att finnas
Ett samhälle där friheten finns i verkligheten
och inte bara på pappret
eller i någons plånbok
Tillslut måste ändå den dagen komma
och kanske kommer våra barn
till och med att leva då
Vi säger till varandra att visst kan samhället förändras
bara vi gör det tillsammans
Vi säger det bestämt
och helt utan tvekan
För revolutionära idéer
dom har ingen ålder
1 kommentar:
Fantastiskt bra text, och rysligt nostalgisk. Den väckte tankarna om ungdomen, då inget var omöjligt och allt var....... kul. Tack för den goa stund det tog att läsa.
Skicka en kommentar