Dit man tillhör

När telefonen ringer
och det är det dåliga samvetet som ringer
det som tär mig i bitar
fast jag ständigt försöker bryta mig loss
då är jag tillbaka på den där platsen
som jag aldrig någonsin kommer ifrån

Då kommer fjättrorna tillbaka
de som jag låst fast mig själv i
för att aldrig slippa loss
för att jag vet
att det är där jag hör hemma
även om jag försöker tro att det är någon annanstans

Det finns människor man aldrig kommer ifrån
hur man än försöker
som drar ner en
och får en att känna ständig skuld
för att man vet
var man egentligen hör hemma
även om man ständigt försöker bryta sig loss

Så när telefonen ringer
en vecka innan
den där dagen
som man ska vara så jävla lycklig på
då är det än en gång som hela världen rämnar
för man vet vart man tillhör
var det verkliga hemma är
det går bara inte att komma ifrån

Dom säger att det är vinter nu

Dom säger att det är vinter nu
att mörkret sprider sig över gatorna
att vi går som i dvala
släpar våra fötter efter oss
tittar ned i marken
att vi snart faller djupt
ned i avgrunden

Men jag tror att det är först nu som jag lever
som jag vågar andas i alla fall lite
och är det någon som frågar
om magen fortfarande värker
om hjärtat fortfarande slår lite för fort
så är det nog fortfarande så
men jag tror att det är bra nu
för det inte gör mig lika mycket längre

För visst är det vinter
och visst halkar jag min väg över gatorna
och visst fryser jag
det blåser in en isande kall vind under jackan
när jag går över övergångsstället
men det gör mig inte lika mycket längre
nä det gör mig inte lika mycket nu

För visst sover jag fortfarande för lite om nätterna
och jag har fortfarande svårt att hantera mig själv
hålet i hjärtat finns fortfarande där
men jag tror att det långsamt krymper
till oigenkännlighet
för inget gör mig lika mycket längre
nu när jag snart kommit över mig själv

Dom säger det är vinter nu
med kyla, ständigt mörker
och isande vindar längs Laholmsvägen
och visst har dom rätt
men det gör mig ingenting
för ingenting gör mig lika mycket nu
Jag har alltid gillat vintern

Jag vet att du är med oss morfar

Idag sänks han ner under ytan
kanske skall han stanna där
kanske kommer han att fortsätta vandra med oss
inte här
utan någon helt annanstans

Kanske är han lycklig där han är nu
kanske ler han lite snett
kanske är vi tillsammans med honom
inte här
utan någon helt annanstans

Kanske är den iskalla luften i våra strupar
en påminnelse till oss
om att han inte är med oss längre
Kanske är de iskalla gatorna vi halkar fram på
en påminnelse till oss
om hur vi måste hålla huvudet högt, sträcka våra ryggar
och se upp mot den vinterblå himlen

Inatt skall jag drömma om honom
drömma om den sista kyssen mot hans panna
Hur det kändes som som jag bröts ner bit för bit
hur min hand fanns i hans den sista sekunden,
i det sista andetaget
hur han finns hos mig
inte här utan någon helt annanstans

Höst blir till vinter
Det blir snart ett nytt år
det första utan honom
men jag vet att han är med oss
inte här
utan någon helt annanstans

Jag vet att du är med oss morfar
för mig finns inget annat

Kattegatt, jag är hemma nu

Nu är det bara du och jag
bara jag och Kattegatt
Nu är det bara jag i november
bara jag och mina löparskor
Nu blåser motvinden mig i ansiktet
men det gör mig knappast ingenting

Jag ser solen långsamt sjunka över Kattegatt
känner hur regnet kommer
hur det slår mig i ansiktet
Ser hur staden söker sig mot himlen
hur den rinner ut här i bukten
Den är precis som jag
vet inte riktigt vart den ska

Jag springer längre än jag egentligen orkar
tiden den rusar iväg
Har funnit nya strandängar
långt från Näsbokrok
Kanske är jag hemma nu
men det gör mig knappast något alls

Nåt säger mig
att jag borde springa hem
men jag är hemma nu
Fötterna i sanden
blicken ut över havet
En spricka i himlen
där solen tittar fram

Så det är så här det är
Jag är hemma nu
Kattegatt jag är hemma nu

Det är höst nu, fan vad det är höst nu

Det är höst nu
fan vad det är höst nu
Det höst här inne
det är höst om nätterna
och jag har höst här inombords

Här hjälper inga händer
inga vakna nätter
eller cykelturer genom staden
tidiga mornar
när jag vet jag borde ha åkt hem igår

Här hjälper det inte att låtsas
att allt är bra
bara jag går lite längre promenader
äter lite mindre
dricker lite mer
Det är höst här inne i alla fall

Här hjälper inga magmediciner
smärtan finns kvar här ändå
Den borrar sig in här längst in
vill inte lämna mig ifred
Jag har fortfarande höst inombords

Så jag går genom parken
För på andra sidan finns det enda som är konstant

Och jag ser dem när jag kommer
Jag håller dem i handen när de behöver mig
jag torkar tårar
jag läser sagor
Säger det kommer att bli bra
allt kommer att bli bra
Hoppas det är sant
i alla fall för dem

För det är fortfarande höst här inombords
fan vad det är höst här

Reflektion från Medelsvenssonstaden 081014

Det är samma park här utanför nu
Det är samma höstlöv, samma färger
likadana böjda ryggar som släpar sig fram
Det är samma hål i vardagsrumsgolvet
samma hål i det förbannade hjärtat
samma järngrepp om cykelstyret

Släpper jag nu
tappar jag andan
Släpper jag nu
vet jag inte om jag kommer upp igen
Så jag kör på i 150
stannar inte upp
Stannar jag
så faller jag

Jag känner mig själv alltför väl
Önskar ibland
att jag kände mig lite sämre

Vi går igenom parken
en unge i varje hand
ett leende i varje näve
Det är samma höstlöv, samma färger
Det är samma park
Det är alltid samma park
och samma hål i det förbannade vardagsrumsgolvet

Jag borde givetvis skriva

Jag vet att jag givetvis borde skriva men det är så mycket man borde som aldrig blir av. Jag arbetar alldeles för mycket, när jag inte arbetar tänker jag på ungarna i skolan, drömmer om dem. Har klassfotot på kylskåpet, ser dem när jag vaknar. Jag röker alldeles för mycket, dricker för ofta, kanske för mycket, går i nån konstig slags dvala. Jag ska skriva igen, skriver inne i huvudet men lyckas hela tiden tappa bort lappen. Det är i alla fall en vacker höst därutanför skolfönstret.

Jag tänker på dig morfar. Jag saknar dig så det gör ont.