Sprickorna i muren

Jag har gått den här vägen
känt lukten av Väröbruk
så många gånger förut

Jag har sprungit fort över åkrar
ramlat över snåren
slagit huvudet i väggen
på väg hem
så många gånger förut

Jag har åkt buss över den Halländska landsbygden
känt åksjukan närma sig
olusten komma
passera hjärttrakten
som ett slag
rakt in i solarplexus

Jag har suttit med skolväskan på sätet bredvid mig
för att få vara ifred från idioterna
så många gånger förut

Jag har känt sprickorna i muren
skiten sippra genom
allting långsamt krackelera
och verkligheten rämna
så många gånger förut

Jag har försovit mig för att slippa
vandrat i dvala på väg till Högstadieskolan

Jag har fått i mig för lite att äta
druckit för mycket kaffe
sett skolan torna upp sig
och känt magkatarren komma
så många gånger förut

Jag har oroat mig för att fisklukten ska förfölja mig
gödselstanken följa med mig in i klassrummet
kommunistspöket jaga mig in i vrårna
oroat mig för sprickorna i muren
så många gånger förut

Jag har vandrat genom högstadiekorridorer
hållit huvudet högt
balanserat på vingliga ben
Jag har varit det osynliga barnet
så många gånger förut

Jag har varit (i alla fall lite av) mig själv
hållit huvudet kallt
haft rösten hemifrån med mig

Jag har vetat om mitt värde
låtit skiten rinna av mig
bestämt mig för att överleva dagen
så många gånger förut

Jag har spacklat igen sprickorna i muren
vetat om att ingen jävel kommer åt mig
så många gånger förut

Aldrig låtit Högstadieskolan
och hela dess avgrund
dra ner mig

Jag har varit eleven
så många gånger förut
Nu är jag läraren
som ska upprätthålla ordningen
men allting är detsamma
som så många gånger förut

För det är samma trånga gångar
det är samma sprickor i muren
det är samma blickar i korridoren
och De överlever nu
Precis som jag gjort
så många gånger förut

Och det är samma skitsnack bakom ryggen
det är samma otrygga pojkar
och samma rädda flickor
som styr med järnhand
i korridorerna
och innanför klassrummens fasader

Och det kunde lika gärna varit jag
som lät skiten rinna av mig
som tätade sprickorna i muren
som fortsatte balansera skolböcker på vingliga ben
Precis som De gör nu
som så många gånger förut

Jag hoppas att också De kommer levande härifrån
som så många andra gjort
så många gånger förut

Halländska poeter intar Ordscenen

På Halmstad kulturnatt nu på lördag 11/9 är vi ett gäng halländska poeter som tar plats på ordscenen på andra våningen på Halmstads stadsbibliotek. Själv står jag på scen 22. 10. Välkomna!

21.10 Ingela Svensson. Rättspoet och verklighetsfipplare, åklagare som skriver poesi och försöker tränga in under huden på den trånga verkligheten.
21.30 Lotta Ahlgren Svensson. Med mod och insikt att uttrycka de utsattas rätt till ett värdigt liv.
21.50 Viking Bengtsson. En vresig typ som skriver på navigationsbordet på väg västeröver.
22.10 Tania Bengtsson. Politisk poesi mixad med lokalpatriotism från den Halländska myllan. Hallandsmästare i Poetry slam 2009.
22.30 Vincent Pålsson. "Serbjan Veres" skriver en ärlig och fantasifull poesi.
22.50 Alexandra Palmqvist. Årets hallandsmästare med läsningar på allt från vardagsrumsscener till Köpenhamns estrad.
23.10 Joakim Gullander. Svea rikes mest lovande lyricist, huliganpoet och ordvrickare.

Dessutom ett digert utbud av halländsk poesi i tryckt form- Ett hederligt bokbord!

När man inväntar hösten

Det är så lugnt här bakom staketet
Här bland nässlorna
och taggarna
Här i tryggheten
och förvirringen
Här i stillheten
och vägdammet
Här har han sin frid
här bakom staketet
Nu när han inväntar hösten

Här sitter han med sina skrapsår på knäna
med smuts under naglarna
och han luktar verkligen fisk nu
Nu när ingen kan se honom

Hans kläder stinker av svett
håret är tovigt
och lite för långt över öronen
Och han är så lycklig nu
Nu när ingen kan se honom

Här kan ingen vänlig själ hitta honom
Här bakom staketet letar ingen
söker honom ingen
Här är det är ingen
som ber honom komma in
för att äta köttbullar
Ingen som klappar honom på huvudet
som säger
att han får ta hur många köttbullar han vill
Ingen som tittar på honom
med de ängsliga ögonen
och den flackande blicken

För alla vet
att nu inväntar man hösten
Nu inväntar man skuggorna
i korridorerna
stenarna över skolgården
och rösterna bak i kulisserna

För alla vet
att nu inväntar man tystnaden
de långsamma stegen nedför trappan
om morgonen
De tomma ögonen vid köksbordet
om kvällarna
och dunkandet i väggarna
om nätterna

Så det är bäst att vara snäll nu
Det är bäst att ge honom mycket kärlek
Bäst att vara hos honom nu
att bädda in honom i trygghet nu
Medan det fortfarande går
att nå honom
Nu när man inväntar hösten

Men det går inte att finna
honom någonstans
Nu när man inväntar hösten

För här sitter han
här i lugnet bakom staketet
Här bakom skygglapparna
och så långt från människorna
Här kan han tänka
fundera på sommaren
som är på väg att ta slut
Här kan han bygga sina drömmar
här kan han bestämma
hur saker verkligen är
här skriver han sitt eget manus
Han skriver det i gruset
han ristar in det i planket
och ibland i överarmarna
medan han inväntar hösten

Hela sommaren har han cyklat
hela sommaren har han varit på väg
just ingenstans
Han har haft sin sommarvän med
Han som försvinner om hösten
som lämnar honom ensam
att slåss med väderkvarnar
Vännen som han inte berättar något för
men som tycker att han
just han
är en vän värd
att cykla just ingenstans med
Och tillsammans har de inväntat hösten

Tillsammans har de sökt efter den perfekta vägen
Den perfekta omvägen
Det tar en hel sommar
att finna ut den
Det tar tid
det kräver perfektion
att hitta den perfekta vägen

De har hittat gömställen
längs vägen som ska ta honom
fram och tillbaka till skolan
De har hittat skrymslen
som bara han vet var de är
De har funnit stigar
undan vägen

För han har lärt sig att han måste hålla sig undan
Att ensamheten är hans ende och trofaste vän
att gap och skrik inte lönar sig
Att vad de än gör
eller säger
så ska han hålla sig undan
Inte bli arg
inte avge några bitska kommentarer
Bara invänta ensamheten
och följa den perfekta vägen
Att bara då kan han överleva hösten

Nu är allting bestämt
allt planerat in i minsta detalj
Så nu sitter han här bakom staketet
Gömmer sig undan
de kvävande
de som vill så väl
De som matar honom med kärlek
i form av köttbullar
som flackar med blicken
och oroligt biter sina naglar

Det är deras sätt att invänta hösten
men det är inte hans

Läst i Sommarmorgon i p4 Radio Halland 100806, som reflektion över tiden som gått och tiden som kommer.

Tania läser dikter i Radio Halland

Fredagen den 23:e juli och nu på fredag 6:e augusti (vid 08-snåret) kommenterar jag veckan, enligt mig, i poesiform i programmet Sommarmorgon i P4 Radio Halland. Här kommer en länk från förra gången! Ungefär kvart över åtta är jag med.

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=70&date=2010-07-23&sida=2

Uppdaterad version av: Livet pågår fortfarande här inför väggarna

Läste den här dikten som en krönika över veckan som gått i P4 Radio Halland 100723. Några raders tillägg, från tidigare. Ville fokusera på hur värmen påverkar oss, framförallt äldre människor.

Livet pågår fortfarande här inför väggarna
Den gamla damen
har lämnat sjukhuset nu
Sitter i den bekväma stolen
som en gång var hennes makes
och tittar ut över havet

Havet rör sig
där långt utanför fönstret
Det rör sig sakta fram och tillbaka
Hon hör
skogen
strandfåglarna
pågå
Bilar på väg ned till stranden
en och annan hund
åbäka sig

Själv pågår hon inte så mycket längre
orkar bara röra sig
en liten stund i taget
Det värker så
i benen
ryggen
och hjärtat slår lite för fort
om hon lämnar stolen alltför hastigt

Hon går en bit med rollatorn
för att ta en macka
i kylskåpet
Det står ett glas mjölk där också
Kylskåpet rasslar
det bråkar så förskräckligt med henne
men det pågår fortfarande
så hon håller sig lugn

Hon är så tacksam för flickorna
som brer hennes smörgåsar
som tar på henne stödstrumporna
och smörjer hennes ben

Ibland kommer det en pojk också
och han är lika fin han
När han ler under luggen

Hon är tacksam för barnen
Döttrarna och sonen
som kommer och går där
Det känns nästan skönt när de bråkar
det blir lite liv då
och det händer
att hon ler åt eländet
sådär lite i smyg

Det är skönt med lite liv
i alla fall en stund i taget
att någonting fortfarande pågår
här inne i huset
och inte bara utanför hennes fönster

Nu har barnbarnen
byggt bo
i stugan ovanför
Hon blir lite orolig
för dem
när hon känner lukten av grillning
Orolig för skogsbränder
det är så torrt nu
De är väl försiktiga?

Men hon är glad att de kommer
att de tar hand om vinbären
att de är glada och skrattar
att livet fortfarande pågår där uppe

Bara de är försiktiga med cigaretterna
de har lovat att vara försiktiga med cigaretterna

Hon återvänder till stolen
väntar på nyheterna
löser korsord i nya Hemmets
Ibland är orden lite för svåra
så hon struntar i dem
Hon vilar sina ögon
en stund
istället

Hon är så trött nu om dagarna
för det är så varmt i huset
i juli
och det är så svårt
att sova om nätterna
Hon vänder sig fram och tillbaka
vrider både sig och sina lakan

Hennes dotter har ställt in en fläkt
inne i sovrummet
men den
för så mycket oväsen
Det är som om trutarna
har byggt bo på fönsterbrädet
så hon ställer in den i garderoben
där kan den pågå lite i skym undan

Fast det säger hon ingenting om
för hon är tacksam
och dottern är så orolig
både för hennes hjärta
och sitt eget
Så nu hon vilar här i stolen istället
medan hon väntar

Kanske somnar hon en stund
och drömmer om
om en annan tid
En tid med ork i kroppen
cykelturer
och trädgårdsarbete

Snart kommer flickorna
och frågar vad de kan göra för henne
Hon ska le åt dem
säga att de är hennes solstrålar

Kanske kunde de bara pågå lite?

Jag är det osynliga barnet

Jag är det osynliga barnet
den ensamma
ensam långt in under huden
den isande
den hukande längs husgrunderna

Jag är hon med den undvikande blicken
den ni mött
men aldrig nånsin känner

Jag kunde riva era väggar
flaga färgen på era fasader
slå sönder de finaste glasen
men jag vandrar mina osynliga stigar

Jag sitter stilla
minsta vindpust fäller mig
minsta surrande fäller mig
så jag sitter stilla

Ingen kan märka mig här
bakom knuten
Ingen kan se mig
där jag kryper ihop
till nästan oigenkännbarhet
jag sitter stilla

Ingen kan höra mig här
vinden tystar mig
sveper omkring mig
bäddar in mig i sitt täcke

Jag sitter stilla
jag samlar mod
tills ingen längre kan se mig
tills ensamheten är total
huden rinner av mig
ögonen slutar stirra
fotsulorna inte ger av sig ett ljud
på sina vandringar

Jag är det osynliga barnet
jag är samma barn nu som jag alltid varit
jag vandrar samma stigar
jag trampar över hällar
lägger mig att vila
på ljunghedar

Jag gömmer mig för mänskligheten
människor är hårda som stenar
människor är seniga
som krypande ormar
de sticker i fotsulorna
bränner i huden
så jag sitter stilla

Jag gömmer mig undan
här bakom knuten
Jag låter ingen komma åt mig
jag låter ingen komma till mig
jag låter allting rinna av
jag låter allting sakta rinna av

För jag är det osynliga barnet

Jag tampas med utsikten över Vendelsöbukten

Har inte publicerat ngt på ett halvår, tänkte att det nog är dags. Texten är dock från i vintras!

Jag tampas med utsikten över Vendelsöbukten
Jag tampas med utsikten över Vendelsöbukten
slåss med den vinterblå himlen
med de förbipasserande tågen
nere vid kustlinjen

Det är så förbannat vackert här
när solen sakta försvinner
bakom öarna
ljusen tänds i fönstren
hemma hos öborna
och isen fortsätter fortsätter
bort mot horisonten

Det är vinter nu
detta är en istid i dubbel bemärkelse
Detta är min istid

Försöker krampaktigt
acceptera skönheten
utanför fönstret
Inte slå den ifrån mig
för att det är enklare så

För att det är enklare
att gräma sig
att sitta bitter med
en kopp snabbkaffe
mellan kalla fingrar
och känna otillräckligheten
komma till sig

För att det är enklare
att ge upp
inför det egna motståndet
än att kapitulera
inför utsikten över havet

Detta är en bergstopp
som jag sitter på
Jag har ett val
för att jag är människa

Jag väger
tröttheten
mot skönheten
på guldvåg
Känner orken
långsamt komma tillbaka
genom kroppen
Låter magvärken släppa
och känslan av tillräcklighet
nå ut i fingertopparna

Tar mig sakta upp för berget
Känner lugnet
till slut infinna sig

Träden hänger tunga av snö
längs landsvägen
Istappar gnistrar till
mellan grenarna

Detta finns att vila i

Ger till slut upp inför utsikten över Vendelsöbukten