Sprickorna i muren

Jag har gått den här vägen
känt lukten av Väröbruk
så många gånger förut

Jag har sprungit fort över åkrar
ramlat över snåren
slagit huvudet i väggen
på väg hem
så många gånger förut

Jag har åkt buss över den Halländska landsbygden
känt åksjukan närma sig
olusten komma
passera hjärttrakten
som ett slag
rakt in i solarplexus

Jag har suttit med skolväskan på sätet bredvid mig
för att få vara ifred från idioterna
så många gånger förut

Jag har känt sprickorna i muren
skiten sippra genom
allting långsamt krackelera
och verkligheten rämna
så många gånger förut

Jag har försovit mig för att slippa
vandrat i dvala på väg till Högstadieskolan

Jag har fått i mig för lite att äta
druckit för mycket kaffe
sett skolan torna upp sig
och känt magkatarren komma
så många gånger förut

Jag har oroat mig för att fisklukten ska förfölja mig
gödselstanken följa med mig in i klassrummet
kommunistspöket jaga mig in i vrårna
oroat mig för sprickorna i muren
så många gånger förut

Jag har vandrat genom högstadiekorridorer
hållit huvudet högt
balanserat på vingliga ben
Jag har varit det osynliga barnet
så många gånger förut

Jag har varit (i alla fall lite av) mig själv
hållit huvudet kallt
haft rösten hemifrån med mig

Jag har vetat om mitt värde
låtit skiten rinna av mig
bestämt mig för att överleva dagen
så många gånger förut

Jag har spacklat igen sprickorna i muren
vetat om att ingen jävel kommer åt mig
så många gånger förut

Aldrig låtit Högstadieskolan
och hela dess avgrund
dra ner mig

Jag har varit eleven
så många gånger förut
Nu är jag läraren
som ska upprätthålla ordningen
men allting är detsamma
som så många gånger förut

För det är samma trånga gångar
det är samma sprickor i muren
det är samma blickar i korridoren
och De överlever nu
Precis som jag gjort
så många gånger förut

Och det är samma skitsnack bakom ryggen
det är samma otrygga pojkar
och samma rädda flickor
som styr med järnhand
i korridorerna
och innanför klassrummens fasader

Och det kunde lika gärna varit jag
som lät skiten rinna av mig
som tätade sprickorna i muren
som fortsatte balansera skolböcker på vingliga ben
Precis som De gör nu
som så många gånger förut

Jag hoppas att också De kommer levande härifrån
som så många andra gjort
så många gånger förut

Nä jag gråter inte

Nä jag gråter inte
Nä jag har ingenting att gråta för
jag har ingen anledning
Jag väntar på bussen
bussen som aldrig kommer
bussen som aldrig har en plats ledig bara till mig
bussen där jag måste stå
jag får ingen sittplats
jag måste stå
ingen vill sitta bredvid mig
jag luktar fisk
har ärvda kläder
märkliga idéer
Kanske gillar jag tjejer också
är det visst någon som sagt
i 9F

Nä jag gråter inte
Nä mig får ni aldrig att gråta
jag stålsätter mig
Jag sätter mig i trappan
vid bakre dörren
Jag drömmer att jag missar bussen
tänk att missa bussen?
bara stanna hemmaoch läsa deckare i smyg
gömma mig undan pappa
Han lagar ålryssjor i köket
lyssnar på P4
Han märker inget
dricker kokkaffe
grälar med någon okänd i telefon

Nä jag gråter inte
Nä jag koncentrerar mig bara
jag tänker på läxor
Önskar jag var bättre på matte
önskar de inte behövde spela Ultima Thule på bussen hela tiden
önskar jag kunde vara lite gladare
lite enklare att ha och göra med
inte så förbannat konstig
att knappt ens jag förstår
Det vore så mycket lättare
men hur fan gör man?
Jag har ju inga förbilder där hemma precis
Den ena är ju värre än den andre
och några kanaler på TV:n har vi ju inte

Nä fan jag gråter inte
Nä jag surar inte
Jag har bara fått nån skit i ögat
Skit du i mig du!
Jag sitter här och är förbannad

Livet vid världens ände

Jag föddes vid världens ände
och den platsen går inte att glömma
Det livet
Den havsluften
Går inte att glömma

Den doften av dieselolja
De glatta stenarna under fötterna
en tidig morgon
innan ögonen knappt hunnit vakna
De minnena bär man med sig

Känslan av vågor långt efter att man gått i land
och de där mackorna med smak av havsvatten
De där galonbyxorna i skrikande orange
Den klibbiga känslan av galon mot hud
Har man med sig

Man tror man lämnar
Man tror man blir någon annan
Med ett annat liv i en annan värld
Men så fort man lyfter på telefonluren
och hör den där rösten
från den platsen där man föddes
så vet man att den man är
beror på just det livet

Den platsen
De vågorna
De människorna
Bär man med sig
Allra längst in under skinnet

Min barndoms marker

Här ska jag begravas
Här bland kråkbär
gravhögar
och längs markens slingrande enbuskar

Här på min barndoms marker
Med mina fotsteg fastetsade i marken
och spåren av mina cykelljul fortfarande synliga
för mina ögon

Här går mina slingrande stigar
över klippor
hala snubblande stenar
och aldrig slutande ljunghedar

Här leder vägen fram
genom snåren
På långt håll
syns boskapen
De kommer aldrig nära

Detta är platsen för alltings början
och alltings slut

Här gick jag så
Flickan som alltid var rädd
Rädd för ormar
för det djupa vattet i Ramsvålas jättegrytor
Allra mest för andra människor

Här gick hon, skiten
med smuts under naglarna, tovigt hår
Ställde cykeln mot stängslet
hoppades slippa möte
gick som i andakt

Hon stannade
Tittade ut över Kattegatt
Fortsatte att hitta på sina historier
vilade sitt huvud mot hällarna

Här gick hon
och allt som oftast vill hon tillbaka
Här ska hon begravas

Det var en ungdomstid i Kungsbacka innerstad

Jag ringde äntligen henne idag
Flickan med det långa röda håret
och världens längsta ben
Jag har tänkt på henne länge nu
men inte kommit för mig
att lyfta telefonluren
och ringa upp
Hon sa hon skulle träna
och jag skrattade
Jag glömde för en sekund
att vi visst har blivit vuxna
och att det faktiskt är okej
att gå och träna

Vi är Hurricane med Dylan
i stereon
och dans hela natten
Vi är Hasse och Tage
på TV-inspelat videoband
Vi är fan de bästa
som gått
på Kungsbackas gator
och skrikit
Länge leve revolutionen!
så överklasskärringarna vände sig om

Hon har flyttat till den kungliga huvudstaden
med en doktor i matematik
Och den stora fienden heter numera
Centrala Studiestödsnämnden
Men vi har trots allt blivit
det vi ville bli
Vi som har ett halvt land
mellan oss

Vi talar med varandra
om vår ungdom i Kungsbacka innerstad
Om hennes vän
som såg ut som Pippi Långstrump
med flerfärgat hår
Jag var felklädd
Lite så där halvt trasig
som bara en tonåring kan va
Vi hade ingen aning om
hur man skulle vara
en äkta Kungsbackabo
Men det gjorde oss ingenting
För vi var fan så mycket bättre

Vi brukade sitta i hennes rum
i det stora huset
i Kungsbacka innerstad
och skriva dikter med perverterat innehåll
Hennes pappa brukade lyssna
på Kjell Höglund
Nere i vardagsrummet
och han kunde imitera Elvis
ganska bra

Jag ringde äntligen henne idag
Flickan med det långa röda håret
och världens längsta ben
Jag har tänkt på henne länge nu
Hur hon har det
och om hon trivs i den kungliga huvudstaden
Och har hon hört den senaste plattan med
Kjell Höglund
Den är så jävla bra

Vi är Hurricane med Dylan
i stereon
och dans hela natten
Vi är Hasse och Tage
på TV-inspelat videoband
Vi är fan de bästa
som gått
på Kungsbackas gator
och skrikit
Länge leve revolutionen!
så överklasskärringarna vände sig om