Min barndoms marker

Här ska jag begravas
Här bland kråkbär
gravhögar
och längs markens slingrande enbuskar

Här på min barndoms marker
Med mina fotsteg fastetsade i marken
och spåren av mina cykelljul fortfarande synliga
för mina ögon

Här går mina slingrande stigar
över klippor
hala snubblande stenar
och aldrig slutande ljunghedar

Här leder vägen fram
genom snåren
På långt håll
syns boskapen
De kommer aldrig nära

Detta är platsen för alltings början
och alltings slut

Här gick jag så
Flickan som alltid var rädd
Rädd för ormar
för det djupa vattet i Ramsvålas jättegrytor
Allra mest för andra människor

Här gick hon, skiten
med smuts under naglarna, tovigt hår
Ställde cykeln mot stängslet
hoppades slippa möte
gick som i andakt

Hon stannade
Tittade ut över Kattegatt
Fortsatte att hitta på sina historier
vilade sitt huvud mot hällarna

Här gick hon
och allt som oftast vill hon tillbaka
Här ska hon begravas