Reflektion från Medelsvenssonstaden 081014

Det är samma park här utanför nu
Det är samma höstlöv, samma färger
likadana böjda ryggar som släpar sig fram
Det är samma hål i vardagsrumsgolvet
samma hål i det förbannade hjärtat
samma järngrepp om cykelstyret

Släpper jag nu
tappar jag andan
Släpper jag nu
vet jag inte om jag kommer upp igen
Så jag kör på i 150
stannar inte upp
Stannar jag
så faller jag

Jag känner mig själv alltför väl
Önskar ibland
att jag kände mig lite sämre

Vi går igenom parken
en unge i varje hand
ett leende i varje näve
Det är samma höstlöv, samma färger
Det är samma park
Det är alltid samma park
och samma hål i det förbannade vardagsrumsgolvet

Jag borde givetvis skriva

Jag vet att jag givetvis borde skriva men det är så mycket man borde som aldrig blir av. Jag arbetar alldeles för mycket, när jag inte arbetar tänker jag på ungarna i skolan, drömmer om dem. Har klassfotot på kylskåpet, ser dem när jag vaknar. Jag röker alldeles för mycket, dricker för ofta, kanske för mycket, går i nån konstig slags dvala. Jag ska skriva igen, skriver inne i huvudet men lyckas hela tiden tappa bort lappen. Det är i alla fall en vacker höst därutanför skolfönstret.

Jag tänker på dig morfar. Jag saknar dig så det gör ont.

Jag tänker på dig morfar

Jag tänker på dig morfar
Där du nu sitter på första raden
och ser på när RIK har hemmamatch

Nu sitter du inte framför TV:n mer
i den nedsuttna gungstolen
Nu står du längst fram
och hejar på ditt IFK
Din röst hörs eka över hela Nya Ullevi

Nu är det du som har det svenska rekordet
i stående längd
och stående höjd
Nu är det du som vinner
varje friidrottstävling

Det är du
och inte dina bröder som är hjälten
Och så har det alltid varit
för oss
som du följde till simskolan

För mig finns bara du

Vi åkte i din bil idag
det var bara du och jag
din bil den bullrade
och stereon den har väl sett sina bästa dar
Vi åkte genom det välbekanta landskapet
genom Radioskugga
och förbi vindkraftverk

Du körde som en gudinna
tänk den som hade en man som du
För mig finns fan bara du

Du kom till mig igår
det var bara du och jag
vi satt i min soffa
mitt bland flyttlådor och min ensamhet
Vi tittade på gamla brev som du skrev till mig
när du satt på andra sidan havet
och jag längtade så efter dig

Du talade så vackert
tänk den som hade en man som du
För mig finns fan bara du

Vi köpte kyckling och nåt mer på ICA
Vi satt vid mitt minimala bord
drack billigt vin
och skrattade
Vi drack tequila
pratade så mycket skit som vi bara orkade
och somnade
Och det var du och jag

Tänk då när vi satt bredvid varandra där på bussen
vad visste vi då
om hur livet skulle bli?
Jag tyckte att du var så vacker
att någon som du ville vara med mig
och det är likadant
fortfarande nu

Du körde genom Halland
från norr till syd
Jag gick till systemet
och jag väntade
Jag gick på mina gator
och jag längtade
för för mig finns ingen annan som du
Det finns bara du

Vi köpte möbler till mig idag
på Halmias loppis
vi fyllde bilen
och vi körde hem till mig
Vi körde genom staden
och du sa att hittar du ett jobb
så kommer du till mig
Det låter så otroligt, vem säger nåt sånt?

Du är så jävla bra vad kan man säga
tänk den som hade en man som du
För mig finns fan bara du

Nä jag gråter inte

Nä jag gråter inte
Nä jag har ingenting att gråta för
jag har ingen anledning
Jag väntar på bussen
bussen som aldrig kommer
bussen som aldrig har en plats ledig bara till mig
bussen där jag måste stå
jag får ingen sittplats
jag måste stå
ingen vill sitta bredvid mig
jag luktar fisk
har ärvda kläder
märkliga idéer
Kanske gillar jag tjejer också
är det visst någon som sagt
i 9F

Nä jag gråter inte
Nä mig får ni aldrig att gråta
jag stålsätter mig
Jag sätter mig i trappan
vid bakre dörren
Jag drömmer att jag missar bussen
tänk att missa bussen?
bara stanna hemmaoch läsa deckare i smyg
gömma mig undan pappa
Han lagar ålryssjor i köket
lyssnar på P4
Han märker inget
dricker kokkaffe
grälar med någon okänd i telefon

Nä jag gråter inte
Nä jag koncentrerar mig bara
jag tänker på läxor
Önskar jag var bättre på matte
önskar de inte behövde spela Ultima Thule på bussen hela tiden
önskar jag kunde vara lite gladare
lite enklare att ha och göra med
inte så förbannat konstig
att knappt ens jag förstår
Det vore så mycket lättare
men hur fan gör man?
Jag har ju inga förbilder där hemma precis
Den ena är ju värre än den andre
och några kanaler på TV:n har vi ju inte

Nä fan jag gråter inte
Nä jag surar inte
Jag har bara fått nån skit i ögat
Skit du i mig du!
Jag sitter här och är förbannad

Melankoli i Medelsvenssonstaden

Det är melankoli i Medelsvenssonstaden. Det är en oro i kroppen som inte vill lägga sig. Jag bor i lådor, jag bor i tomhet. Lyssnar på Kjell, Bob, Håkan och Lemarc för att lugna nerverna. Jag ska snart skriva igen men just nu blir inget till något vettigt. Jag ska snart skriva igen. Snart ska melankolin lägga sig till handlingarna och jag ska bli mig själv igen.

Tack ni som kom på Kulturnatten!

Kulturnatt 6/9

På lördag 6/9 är det dags för kulturnatt här i Halmstad. Tillsammans med den underbara Lotta Ahlgren Svensson (SM deltagare i poetry slam 2007) står jag på scen i bibliotekscaféet kl 20.00 och kl 22.20. Vi kommer leverera vår nyuppfunna "show" Min barndoms marker. Att det blev just det temat är väl inte så konstigt, i alla fall inte för läsaren av mina texter. Alster från Hallands norra regioner och småländska kusten utlovas.

Dyk upp vet ja!

/Tania