Jag var ensam då

När jag växte upp
med den märkligaste pappan i världen
fick jag lära mig
att vara kommunist
det var fint
och att präster
egentligen bara är trollkarlar

Så jag fick varken vara med i kyrkans barntimme
eller scouterna
utan gick mest ensam där hemma
och funderade ut historier
som jag iscensatte
med mig själv i alla roller

Jag var ensam då
jag är ensam nu
och det är så jag har valt det

I skolan hade alla Göteborgsposten
men vi hade Arbetet
så jag kunde aldrig klippa ut den artikeln
som fröken ville att vi skulle ta med oss till skolan
Och sen kom pappa in i klassrummet och gormade och skrek
för vi skulle visst slutat för fem minuter sedan

Han hade fiskarkläderna på sig och luktade lite illa
men det var ingen som sa något
för alla var lite rädda för honom
och jag ska väl vara glad för det
för det var aldrig någon som rörde mig
hur konstig jag än var eller verkade
De pratade väl bakom ryggen på mig istället

Jag var ensam då
jag är ensam nu
och det är så jag har valt det

Jag levde i en fantasivärld
och märkte inte så mycket av det som pågick runt mig
Men jag var en snäll flicka
som åt upp den stekta torsken och den överkokta potatisen som låg på tallriken
Varje dag var det samma torsk och potatis
kändes det som
Jag byggde mina luftslott
och skrev mina sagor
där jag gick över ängarna och fälten där hemma

Mycket lite har någonsin rört mig
Det har runnit av
som vattenfärg
på glansigt papper
Jag har alltid varit mig själv närmast
och hittat på historier inne i mitt huvud
För dit in
kan ingen
någonsin komma

Jag var ensam då
jag är ensam nu
och det är så jag har valt det